fredag 25 maj 2007

Öronbarn, ADHD och dyslexi

Spädbarnsåren och förskoleåldern innehåller återkommande öroninflammationer och följs ofta av astma eller liknande symptom, ”grovhosta”, snuva och feber. Bihåleinflammationer och andra luftvägsinfektioner, ibland även lunginflammationer, allt ”följs oftast åt”, liksom eksemet, till öronbarnet. Skolåldern närmar sig och allergi (ex. pollen) kan skymta, liksom misstankar om ADHD eller något liknande. Att skriva och/eller läsa kan visa sig bli ett gissel i skolan…

Någon kanske säger att det är pneumokocker som är boven till det mesta av vad jag rabblat upp - t.o.m. känselstörningarna. Ja, visst kan det vara så eftersom mjölkintolerans påverkar bakterierna i tarmfloran – vilket skulle kunna vara en av de bidragande orsakerna till ”pneumokockinvasionen”. Mjölkintoleransen innebär även att proteinerna blir till opeoida peptider i stället för aminosyror och dessa peptider passerar tarmväggen och via blod-hjärnbarriären påverkar de nervsystemet på ett morfinliknande sätt.

Idag pratar man t.o.m. om att vaccinera mot öroninflammationer! Inte ett ord om att före vaccination bör man göra uppehåll med allt vad mjölkprodukter heter, i minst tre, helst sex, månader! Denna slembildande produkt (för oss som inte kan bryta ned proteinerna) tänker man nu vaccinera oss mot! Vad håller vi på med? Medicinerar bort Omega 3-brist och mjölk- och/eller mjölintolerans, vaccinerar mot öroninflammation och mjölkintolerans, ge insulin och annan medicin mot diabetes 2 – allt går att ta tag i och reducera betydligt med hjälp av en anpassad kost! Läs böcker om stenålderskost! Är vi inte intresserade av god grundhälsa, gott välbefinnande, längre? Har vi råd med detta förfall och bortahållande av kunskaper med hjälp av vaccinationer och mediciner? Är vi beredda att ”offra allt” för läkemedelsföretagens, och sjukvårdens, välbefinnande?

Om vi utesluter allt vad mjölkprodukter heter finns stora möjligheter till att barnet börjar sova och äta bättre, blir piggare och gladare samt förkylningar, öronsprång, öroninflammationer, halsfluss, ”grovhosta”, astma, allergi, eksem och andra besvär försvinner sakta men säkert. ADHD och läs- och skrivsvårigheter avtar. I kombination med Omega 3 och individuellt anpassade lek- och fritidsaktiviteter samt kompensatoriska hjälpmedel stimulerar vi barnets utveckling allt mer!

”Mjölkintoleransens peptider” kan vara en bidragande orsak till hyperaktivitet i förskoleåren och beroende av petiders mängd, utbredning, så övergår hyperaktiviteten (på min son vid 8-9 års ålder) till hypoaktivitet.

Mjölintolerans medverkar liksom Omega 3-brist friskt till att utveckla känselstörningar (morfinliknande effekt av peptider). Störningar i förmågan att känna in den egna rörelsen, få ett motoriskt minne och en automatisering av rörelsen (kinestetisk perceptionsstörning), påverkar förmågan att läsa och/eller skriva, sitta still på stolen etc.

Beroende av störningens intensitet och utbredning skriver man alltifrån långsamt och noggrant till snabbt och slarvigt alternativt att man inte vill ge sig på skrivandet alls!

Långsamheten bottnar i att man måste styra den lilla känsla av rörelse man förnimmer med hjälp av tanken och synen. Ju mindre man känner (ju mer ”bedövad” man är) desto svårare har man att styra rörelsen med hjälp av tanken och synen och man ”hafsar över” eller vill inte alternativt undviker och man ses som slarvig, utan tålamod.

Minnet för hur man läser, ljudar, blir nedsatt av störningen på nervsystemet från de opeoida peptiderna och läsningens rörelse kan bara styras med hjälp av tanken och desto svårare man har för att känna in rörelsen desto svårare har man att komma ihåg vad man läste, hur orden stavas samt hur långa ord uttalas – eftersom tanken upptas av hur man skall utföra rörelsen! Det samma kan hända när man skriver - så vad man skrivit om kan också bli svårt att svara på.



Vad väntar vi på? Kan det bli bättre än så? Möjligheterna till en bättre livskvalitet kan finnas genom en anpassad kost och kosttillskott! I andra länder, Thailand, Afrika, Kina och Japan, står de ut utan mjölk och mjöl. Dessutom har de ingen benskörhet. Visst är det lite betänkligt…
Mjölk- och mjölintolerans följs ofta åt i kombination med en intolerans mot baljväxter såsom soja, ärter, bönor, linser, jordnötter och lakris.

onsdag 23 maj 2007

Mag- och tarmkatarr samt Chrons sjukdom och Ulserös Colit

Mjölk- och mjölintolerans är en ganska så okänd orsak till mag- och tarmkatarr samt att det möjligen även kan orsaka sjukdomar som Crohn och Ulserös Colit.

Idag ökar Chrons sjukdom hos barn och tonåringar; vi måste begripa att något är fel;
börja med mjölken (som vi idag homogeniserar och konstgödslar) och mjölet (som vi idag har "hur mycket gluten som helst" i samt bleker) som idag blir ett gissel för våra kroppar;

många av oss klarar inte av att bryta ned proteinerna, något har blivit fel i hanteringen. Bort med allt och plocka möjligen in, sakta men säkert, 100% ren havre, efter MINST tre månaders uppehåll.

OM det ska vara nödvändigt använda mjölk- och mjölprodukter använd då gammaldags mjölk och mjöl (dinkel, bovete).

Tänk om jag hade vetat vad jag idag vet; då hade mina besvär med ständigt återkommande mag- och tarmkatarrer, från tidiga tonår och långt upp i mogen ålder, aldrig behövt finnas; den ständiga tröttheten, de ständigt återkommande magsmärtorna (som följt min väg sedan "födsel och ohejdad vana") och orden runt mig "vad är Du nu nervös för?", "slappna av, Du behöver inte vara så nervös!". HRM! I en irriterad och utsatt kropp blir det svårt att slappna av!
En svag kropp tål mindre påfrestning; en kropp som hela tiden kämpar mot gifter som man öser i den, orkar inte med ytterligare påfrestningar!
Peptiderna lär ha varit boven till min tunga och bedövade kropp, min trötthet, sängvätning, dålig andedräkt, ständiga öroninflammationer m.m.

Sedan jag för drygt 15 år sedan slutade med mjölkprodukter (helt, trodde jag då) så har min mage varit bättre och min så kallade nervositet mer eller mindre som bortblåst! Att jag sedan slutade med mjöl, helt, för något år sedan, hjälpte mig att bli än mer stark!

För c.a fem, sex år sedan så var jag ganska bra på att hålla mig borta även från mjöprodukter. Men min dåvarande sambo smög sakta men säkert in mjöl, och mer och mer mjölk, i kosten. Det slutade med att jag flydde min sambo med en "abnorm" blodbrist; två påsar blod, på köpet!

INGEN av läkarna har ännu kunnat lista ut vad blodbristen berodde på. IDAG går det att läsa, på nätet, om blodbrist i samband med celialki etc.

Ville bara berätta, innan jag hastar iväg till affären (där jag kollar varje sak, korv som annat pålägg, så att det ej innehåller mjölk- och mjölprodukter), att människor som går med ständig mag- och tarmkatarr samt de som har Ulcerös Colit och Chrons sjukdom;

Det skadar aldrig att försöka! Vad har man att förlora? Några månader utan mjölk- och mjölprodukter, helst sex månader, kan ge svaret till ett friskare liv UTAN LÄKEMEDEL, värk och trötthet!

Om mina föräldrar hade förstått, om jag hade vetat...

Tankar som kom till mig på min 56:e födelsedag var att "Om mina föräldrar hade förstått, om jag hade vetat..."

... då hade min utveckling nog blivit annorlunda... inte för att jag är missnöjd... men det tog så lång tid innan jag kände att jag var vuxen... först efter att jag börjat anpassa min kost... inte p.g.a. att min barndom eller uppväxt varit svår utan p.g.a. mina ständigt återkommande "mag- och tarmkattarer".


Varje vår och höst kom det och det blev bara värre och värre. Tröttheten de förde med sig var obeskrivlig!Med den anpassade kosten följde att jag fick en mindre darrighet i musklerna och helt plötsligt så kunde jag stå upp och tala på jobbet, och andra platser, utan att få den där obeskrivliga "Åsa-Boden-darren-med-falsetter". Underbart härligt!

Var det inte nervositet? Var det för lite Omega 3 ute i signalsystemet? Vad var det som hände? Med tiden, under de 17-19 år som gått, har frågorna fått svar, svar som gör att jag vill veta mer!! Mjölk och mjölallergi, kan även benämnas mjölk och mjölintolerans, har satt sina spår på vägen genom mitt liv - förstår jag 56 år efter min födsel!

Mina livserfarenheter genom egna upplevelser, familjehemsbarn och biologiska barn samt mina arbetslivserfarenheter har kommit till en sammanfattning:
mjölk och mjöl kan påverka vår utveckling negativt OM vi har svårigheter att bryta ned proteinerna i mjölk och/eller mjöl!
Proteinerna i mjölk och/eller mjöl blir då till peptider som påverkar vårt nervsystem mer eller mindre negativt allt utefter mångfald av peptider och deras intensitet på en eller flera av våra sinnen.

Peptidernas störningar på nervsystemet blir till så kallade perceptionsstörningar men blir lättare att förstå om vi kallar dem känselstörningar.
Känselstörningar skall precis som syn och hörselstörningar bemötas, behandlas och kompenseras på ett så tidigt stadium som möjligt för att förhindra utvecklingen av avvikande beteendeen
- beteenden som avviker i från "normalpopulationen" och som i många fall orsakar mobbing och utanförskap.

Idag ser vi inte bara dessa intoleranser som neuropsykiatriska funktionshinder. Mjölk och mjöl kan även vara en av de bidragande orsakerna till bl.a. öroninflammationer och andra luftrörsbesvär, astma, allergier, depressioner och i "värre tillstånd" som ångest, hallucinationer, epilepsi, psykoser och schizofreni.
Även autoimmuna sjukdomar kan härröra från en mjölk och/eller mjölintolerans.

Det är ingen rolig sammanfattning av livet; att förstå att OM mina föräldrar bara hade vetat och OM andras föräldrar bara hade vetat, då hade vi inte behövt gå igenom allt det här!Men det samma gäller ju de samlade erfarenheter vi nu drar på oss om vår jord; vi kan inte skövla och skända som vi gör; vi måste vara försiktiga med vad moder jord har skapat!

Vi är skapade av moder jord och från begynnelsen var det sagt att mjölk har man bara behov av under spädbarnsåren och mjöl skall man, om man över huvud taget skall äta det, endast äta i dess ursprungliga form - utan extra gluten!. Bra är om vi kan hålla oss till ren havre. Bättre är det om vi kan hålla oss helt borta från allt vad mjölk och mjölprodukter heter!

Hjärtebarn, habilitering och perceptionsstörningar

Igår, på promenaden, förbi blomstrande syrener, gullvivor, äppelträd och andra blomster, gick mina tankar till alla som vi försökt förmedla våra kunskaper, om perceptionsstörningar och deras inverkan på beteendet. Jag kom att tänka på Hjärtebarnsföreningen och på Miniseminariet om mjölk och mjölintolerans och på alla föräldrar vi mött. Undrar om vi sår några frön?
Hjärtebarnsföreningen anlitar oss ibland till sina sommarföreläsningar för föräldrar. I somras var min kollega och jag och berättade om Perceptionsstörningar hos Hjärtebarn och hur man utifrån detta kan habilitera. Så här skrev Anette Bjerke om det:

SANSER (hjerte) HABILITERING

UTHEVET SITAT: ”Jeg synes alle barn med medfødte hjertefeil bør få testet sanser som balanse og følsomhet akkurat som de får testet syn og hørsel

”Hjertebarna må få hjelp ved sanseforstyrrelser

De svenske nevropedagogene Britt-Marie Winberg og Sussie Olofsson etterlyser bedre hjelp til hjertebarn som sliter med problemer som dårlig motorikk og konsentrasjonsvansker.

Tekst: Anette Bjerke

En mann følte seg frem langs veggen, en kvinne fomlet foran seg med armene til hun braste inn i nærmeste stol. For å introdusere tilhørerne til temaet nevropedagogikk fikk de to foredragsholderne Britt-Marie Winberg og Sussie Olofsson fra ”Neuropedagogik i Centrum”, alle til å forlate salen og finne tilbake til plassene sine i mørket med øynene lukket. De ville demonstrere at vi kan bruke flere sanser enn synet på å orientere oss i et rom, og at vi velger ulike strategier for å finne frem. Slik er det også med barn som er under- eller overfølsomme for ulike sansestimuli. Når det blir for mye eller for lite signaler fra deler av sanseapparatet, påvirker det måten barnet oppfører seg på og hvordan det føler seg.

Winberg og Olofsson var invitert av den svenske barnehjerteforeningens Region Vest til å fortelle om sitt arbeid under det norsksvenske treffet for hjertebarnsfamilier og fagpersoner på Lingatan i Sverige i sommer. De mener at barn med motoriske eller adferdsmessige problemer bør utredes av spesialister i nevropedagogikk.

I sin praksis møter de barn og ungdommer med spesielle behov, barn med forstyrrelser i sanseapparatet. Disse forstyrrelsene kan blant annet påvirke barnas evne til bevissthet, lesing og skriving, bevegelse, balanse, utholdenhet og konsentrasjon.

ORKER IKKE BERØRING
- Vi undersøker om barnet har over- eller underfølsomhet fra noen av sine sanser, noe som kan gi foreldrene og barnet en forståelse for reaksjoner og adferd i hverdagen, og som kan gi en forklaring på hvorfor barnet har vanskeligheter med å gjøre som sine jevnaldrende, opplyste Winberg.

Et eksempel kan være barn som lager huskestue hver gang det skal kle på seg. Dette er ikke nødvendigvis trass, det kan være at barnet rett og slett er overfølsom for berøring.

- Hvis barnet har en slik overfølsomhet vil det protestere fordi klærne føles for varme eller at stoffet stikker. Slike barn kan også gå langt i å unngå hudkontakt og berøring, noe som kan føre til at det får feilaktige diagnoser. Det er viktig å tro på barnet og respektere det. Om det ikke vil holde andre barn i hånden under samlingsstunden i barnehagen, eller det vil sitte i fred bakerst i klasserommet på skolen, så la det få lov, anbefalte Olofsson.

Et annet eksempel kan være barn som har overfølsom balansesans. Det kan åpenbart påvirke barnets adferd og begrense dets fysiske utfoldelse fordi det lett blir svimmel og utrygg. Det kan også ødelegge nattesøvnen, og mangel på søvn kan igjen påvirke skolegangen og så videre.

- Overfølsomhet i balansesansen kan innebære at barnet sover dårlig fordi det våkner hver gang det snur seg i sengen, forklarte Winberg.

BEHOV FOR HABILITERING
Det burde være like selvfølgelig å få hjelp til å takle problemer som skyldes for eksempel overstimulert berøringssans eller understimulert balansesans, som det er å få briller når øynene svikter, uttrykte Winberg og Olofsson og ba alle i salen med briller byttelåne med hverandre.

- Som dere som er avhengige av briller nå kan se, trenger man ikke bare en eller annen kompensasjon for nedsatt syn, man må ha et individuelt tilpasset hjelpemiddel, fastslo Olofsson.

Winberg og Olofsson har gitt nevropedagogisk oppfølging og behandling til barn med diagnoser som for eksempel ADHD, Asbergers syndrom, autisme og dysleksi. De har også utredet og hjulpet barn som er født med hjertefeil.

- Det er ofte foreldrene som tar kontakt. Vår erfaring er at en del habiliteringsleger ikke helt erkjenner hjertebarnas behov eller skjønner hvordan de skal hjelpe denne pasientgruppen. De ser jo barn som kan hoppe rundt og røre seg, så hva trenger de da habilitering til, undret Winberg retorisk.

GJØRE DET PÅ SIN MÅTE
I sitt arbeid med hjertebarna har Winberg og Olofsson oppdaget mange måter å hjelpe dem på. Blant annet mener de at mange hjertebarn med skolevansker klarer seg bedre når de får skrive på data i stedet for papir, noen trenger skyss for å ikke bruke for mye krefter på vei til skolen og at mange har nytte av sensomotorisk trening

- Selve diagnosen avgjør ikke, det kan være store variasjoner. Derfor må hvert barn få individuell kartlegging. Dette er barn med skjulte funksjonshemninger, men de har akkurat de samme rettighetene til å vurderes og hjelpes som dem med synlige funksjonshemninger, understreker de.

De rutinemessige legekontrollene ved helsestasjonene burde omfatte mer enn de gjør i dag.

- Jeg synes alle barn med medfødte hjertefeil bør få testet sanser som balanse og følsomhet akkurat som de får testet syn og hørsel, poengterte Britt-Marie Winberg.

- Disse barna må få kjenne at de kan mestre ting akkurat som alle andre. De må bare ta i bruk andre metoder eller hjelpemidler; og de må få trygghet på at det er tillatt og helt greit å gjøre det på sin måte.

BEKREFTES AV FORSKNING
Forskning viser at barn som er født med alvorlige hjertefeil har større risiko for å utvikle motoriske problemer og lærings- og konsentrasjonsvansker. En norsk studie viser at hjertebarn har opptil 13 ganger større risiko for å være klossete og utvikle alvorlige motoriske vansker enn friske jevnaldrende (Hjertebarnet 4-2005 side 11).

Slike utviklingsforstyrrelser kan skyldes både selve hjertesykdommen, nevrologisk skader som er oppstått underveis, medfødte nevrologiske tilstander eller psykososiale problemstillinger.

I sin omfattende rapport om habilitering av hjertebarn, opplyser prosjektsykepleier Kristen Aune Walther ved St. Olavs Hospital at mange undersøkelser konkluderer med at nevrologiske og utviklingsmessig forstyrrelser er vanlig blant barn med kompliserte hjertefeil. Det antydes at mellom 5 og 25 prosent av dem som overlever, har nevrologiske funksjonsforstyrrelser.