söndag 2 september 2007

Proteinintolerans utvecklar autism och ADHD liksom Omega 3 - brist gör!


Nu, efter min semester, återkommer jag och berättar om den lilla tjejen med infantil autism, den stora killen med samma diagnos, killen i förskolan med diagnosen Autism, tjejen på mellanstadiet med ADHD och syskonparet med språkstörningar. Alla blev friskare med hjälp av anpassad kost utan mjölk- och mjölprodukter – samtliga, utom killen i förskolan, fick dessutom kosttillskott i form av Omega 3! Av vikt är även att utesluta sojaprodukter under de månader man provar anpassad kost.

Det kan handla om att Ditt barn, eller Du själv, har en mjölkintolerans och/eller en mjölintolerans. Det är ej heller ovanligt att dessa individer även kan ha en intolerans mot soja. Svårigheter med att bryta ned vissa av proteinerna, i dessa produkter, innebär att dessa proteiner då blir till s.k. opeoida peptider.
Genom att anpassa kosten och invänta resultat alternativt att göra en peptidanalys, med hjälp av ett urinprov som skickas till Norge, kan Du/ni få svar på om det är en proteinintolerans som medverkat till att utveckla symptomen som bidragit till en neuropsykiatrisk diagnos.
De opeoida peptiderna har en morfinliknande effekt på vårt nervsystem - gifter som likt alkohol och socker påverkar och stör vårt nervsystem, olika beroende av individens kemi; jag får kanske inte samma beteende som Dig om vi exempelvis tar morfin!
Störningarna som orsakas av de opeoida peptiderna kan påverka vår perception vilket i sin tur leder till perceptionsstörningar vilka i sin tur leder till beteendeavvikelser, både fysiska och psykiska. Dessa beteendeavvikelser "riskerar" att bli diagnostiserade som neuropsykiatriska funktionshinder!

Den lilla tjejen med infantil autism
Hon var runt fem år. Föräldrarna hade en liten tjej som inte gav dem ögonkontakt, inte stoppade inför faror och hinder utan klev rakt ut i trappor, vägar, höga stup etc. Hon småkräktes sisådär en 15 till 20 gånger om dagen och gick gärna med hela handen långt ner i halsen och grävde med fingrarna, utan att kräkreflexen utlöstes. "Fixering vid att allt går att äta"; Om en blomkruka stod framme så åkte några nävar jord in i munnen liksom grus, kottar, kvistar och annat som gick att få tag på utomhus. Detta är med största sannolikhet inte en fixering utan ett behov av att känna efter - och är systemet mer eller mindre bedövat, på grund av exempelvis opeoida peptider, så känner man ju inte vad man stoppar i sig! Glömde man ett fat eller en kopp framme åkte den snabbt, med ett brak, ned i golvet liksom dukar och allt annat som fanns i hennes väg. Hon låg gärna på golvet och bankade med hälarna mot golvet samt dunkade även huvudet på samma sätt; hårt och idogt - och samma sak gäller ju här; är systemet mer eller mindre bedövat, på grund av exempelvis opeoida peptider, så känner man ju inte vad man gör å då får man ta i rejält, för att känna!
Förmågan att tugga var obefintlig - hon tryckte ofta ned maten med hjälp av handen om hon inte svalde ned den likt en fågelunge. Hennes finmotorik var som en tre- till sex månaders baby; endast ett stort ”klafsgrepp” utan avvägda rörelser. Hon hade ingen ”röd tråd” som hon höll fast vid. Hon kunde gå fram och ta oss i handen och gå några steg men tappade sedan bort tråden och ”föll in i sin egen värld” igen.
Några dagar med anpassad kost, där man uteslöt alla mjölk- och mjölprodukter, fick hennes blick att klarna med ett ”intensivt behov” att ha ögonkontakt. Efter ett par veckor blev vi på det klara med att hennes medvetenhet om sig själv och omvärlden ökat påtagligt. Hennes grovmotorik styrde henne nu så pass att hon kunde ta sig upp på bord och bänkar och andra svårare saker att ta sig upp på. Hennes behov, att ligga ned på golvet och banka huvud och hälar hårt mot underlaget, försvann liksom hennes behov, att stoppa fingrarna långt ned i halsen och att stoppa i sig allt hon fann i sin väg, var som bortblåst! Likaså var behovet av att slänga allt i golvet borta! Hon hade nu ”en röd tråd” som hon höll fast vid; hon gick fram och tog oss i handen för att visa oss till den aktivitet som hon ville genomföra; gunga eller hoppa! Hon älskade att gunga, hoppa och ”dansa” samtidigt som ögonkontakten var ett måste! Gick vi ifrån henne så sprang hon efter och förde oss tillbaka till aktiviteten; vi skulle titta på samtidigt som hon älskade om vi sjöng och klappade i händerna.
Förutom att hennes kommunikation, med hjälp av ögon och händer, tilltog så började hon att kommunicera genom att stampa i golvet när hon ville gunga/snurra mer.

I brist på stöd från sjukvården gav föräldrarna upp den anpassade kosten (förutom mjölk eftersom det var påtagligt att kräkningarna började så snart mjölk intogs). De orkade inte längre! Att ha ett barn, som blev så aktivt samtidigt som det kändes både jobbigt och dyrt, för föräldrarna, att anpassa kosten, blev för mycket runt omkring alla andra "måsten". Precis som det är med anpassad kost till ett barn med diabetes, kan det te sig både jobbigt och dyrt med att anpassa kosten till ett barn med proteinintolerans. Får man dessutom inget stöd från läkarhåll, vad gäller nödvändigheten av att anpassa kosten, så får man ingen ekonomisk hjälp från socialen, om man så behöver, plus att dagis och skola inte ställer upp på mjölk- och mjölfri kost utan läkarintyg! Att sända med matsäck till dagis är krångligt och kräver tid och ork, som föräldrar till ett barn med svåra beteendestörningar, inte har. Dessutom kan man parera diabetes med hjälp av att anpassa insulinet – att parera proteinintoleransen, på ett sådant ”enkelt sätt”, är betydligt svårare (även om viss möjlighet idag finns med hjälp av ett speciellt probioticum - tarmbakterier odlade från individer som kan bryta ned de aktuella proteinerna). När hon fick "kraftig mjölk- och mjölmat", såsom exempelvis pannkaka, kunde man se hur hennes blick, på några minuter, blev dimmigare och mer väck. Om hon exponerades extra mycket, och således fick mjölk och mjöl under hela dagen, försvann hon "in i en tät dimma" och ett flertal petit-mal uppträdde under kvällen och natten. Men, enligt "experterna" kunde det ju inte bero på maten och dessutom var det ju ”bara” att höja dosen med medicin mot EP-anfall, så avtog ju detta!
Samtliga symptom, som flickebarnet uppvisade inför exponering av mjölk och mjöl, är enligt de norska läkare som arbetar med proteinintolerans (http://www.neurozym.com/ ), typiska för många av de individer som har en proteinintolerans.
Med största sannolikhet är det så att, beroende av hur förgiftad man blir, och vilken kemi man har, utvecklar man olika beteenden, olika reaktioner - de opeoida peptiderna har en morfinliknande effekt och utefter detta utvecklas beteenden som varierar med individen.

Den stora killen med samma diagnos, infantil autism
Han är nu runt 20 år. Han har träffat mig sedan han var runt elva/tolv år. Under några år träffades vi rätt så intensivt och han fick sensomotorisk stimulering via lek- och fritidsaktiviteter som var anpassade till hans lust och behov av stimulering för led- och muskelsinnet, beröringssinnet och balanssinnet.
Det dagliga intaget av mjölk- och mjölprodukter var stort eftersom det var det enda han ville äta. Suget efter det som har en morfinliknande effekt, de opeoida peptiderna, är jämförbart med suget efter alkohol, alternativt morfin, hos en alkolist, alternativt en morfinist. Samma sug kan uppstå av socker, eftersom även socker kan ha en stimulerande effekt!
Eftersom jag tyckte mig se en försämring, i direkt anslutning till vilopausen, då han alltid intog en till två söta youghurt med frukt i, innehöll mina samtal med föräldrarna ofta en vädjan om att de skulle försöka hålla honom borta från mjölk- och mjölprodukter!
Nu, några år senare, har föräldrarna fått upp ögonen för vikten av att anpassa kosten. Modern har fått mer ork efter att själv ha anpassat kosten; utan mjölk och mjöl har moderns besvär, kronisk trötthet och fibromyalgi, som av läkarna påstods vara uppkomna av situationen i familjen (arbetet med sonen), försvunnit! Efter flera års sökande bland olika terapeuter och deras råd och stöd, utan tillfrisknande inverkan, har modern nu blivit betydligt piggare av att välja bort mjölk- och mjölprodukter!
Orken gör nu att hon orkar tänka bort mjölk och mjöl i sonens mat samt ta itu med hans envishet att bara vilja äta mjölk och mjölprodukter!
Vid proteinintolerans blir mjölk och mjöl, likt morfin, beroendeframkallande, och man kan få svåra abstinensbesvär, om man avbryter abrupt!
Killens blick har blivit klarare samt han reagerar snabbare på tilltal och är mindre ljus- och ljudöverkänslig – allt har bidragit till att han blivit mer social. Familjen kämpar på med att ta bort mer och mer av mjölk- och mjölprodukterna. Även moderns överkänslighet för ljus och ljud har försvunnit liksom hennes tinnitus.

Killen i förskoleåldern med diagnosen infantil Autism
Den här killen höll jag nästan på att glömma bort att berätta om. Även han var en stor beundrare av mat som innehöll mjölk och mjölprodukter. Han gick med ständig snuva och fick ofta öroninflammationer, ett öronbarn med inopererade rör! Ständigt återkommande öroninflammationer är ganska vanliga symptom på mjölkintolerans! Han gav inte mycken blickkontakt och var, för det mesta, i sin egen värd. Även han stoppade gärna fingrarna i munnen, men inte så långt ned, och allt som gick att stoppa i munnen åkte in för att tuggas på. Att bita en bit av coronamattan (i gummi), för att sedan gå och tugga på, var lika populärt som att tugga på tröjärmarna. Hans motorik var klumpig och han hade svårt att hantera aktiviteter i vardagen såsom att äta, klä och tvätta sig, att sitta, tvätta händerna, mäla, rita och vara med i sånglekar etc. Han kunde ej prata men hade viss kommunikation genom att ta tag i oss personal och visa vad han ville. Inte med allt, men i en del. Men så inföll det sig så att hans mage krånglade extra mycket efter en penicillinkur;
Stopp för intag av mjölk under en vecka krävdes på inrådan av läkare. Ingen på skolan tycktes lägga ihop att ett och ett blev två! Utan mjölk tycktes ögonkontakten, medvetenheten och nyfikenheten växa. Funderingar på om det var djupmassagen som orsakade förbättringen fanns. Funderingarna fanns eftersom han just den veckan visade mer intresse för djupmassage och stannade kvar längre stunder i den samma. Men nej, så var det ju inte!
Någon vecka efter att mjölken återigen satts in, bestämde sig specialpedagogen för att observera om sambandet mellan djupmassage och ökad vakenhet, ögonkontakt och nyfikenhet hade något samband. Hon fann att så ej var fallet! Enligt min tolkning så ökade killens behov av djupmassage med avtagande överkänslighet för beröring – en överkänslighet som, liksom ljus- och ljudöverkänslighet, kan kopplas samman med de perceptionsstörningar som de opeoida peptiderna tycks orsaka.
Veckan efter, då han återigen fick äta sina eftertraktade mjölkprodukter, försvann han återigen in i sin egen värd – utan att någon i personalen varken såg, eller hann, att dra några slutsatser.
Eftersom föräldrarna ej blivit informerade om att ”det lilla uppvaknandet”, som skett under veckan som gick, att förbättringen kunde bero på just borttagandet av välling (som var en av de få saker som han åt) och andra mjölkprodukter, så kan de ej heller ge gossen möjligheter att må bättre; få en ökad livskvalitet!
Tjejen på mellanstadiet med ADHD
Hon slutade sängväta och kände att det var lättare att koncentrera sig och att läsa och skriva... allt med hjälp av en mjölk- och mjölfri kost!
Bara på några veckor skedde den, för en elvaårig tjej, härligaste förändringen; hon kissade inte längre i sängen!
Successivt kunde hon känna att hon orkade mer i skolan och det kändes lättare att läsa och skriva samtidigt som förmågan att koncentrera sig tycktes öka.
Orsaken till att hon slutat med mjölk och mjöl var att peptidanalysen, via Norge, visat att hon inte bör använda sig av mjölk- och mjölprodukter.
När föräldrarna sedan bad en svensk läkare att skriva ett intyg, blev denne läkare mycket förargad över det norska utlåtandet; han var nära slänga det i papperskorgen! Han beordrade familjen att flickebarnet skulle börja med mjölk- och mjölprodukter igen; allt för att få rätt utslag på de svenska proverna.
Under de tre veckor som gick, innan provtagning, fick hon stå ut med sin sängvätning. Hon slutade genast upp med att inta mjölk- och mjölprodukter, efter att proverna var tagna, eftersom hon tyckte ”det var skämmigt” att kissa i sängen.
De svenska proverna påvisade att hon skulle vara lite försiktig med mjölk och mjöl kunde hon äta utan problem och något läkarintyg fanns ingen anledning att skriva! Tjejen valde ändock att avhålla sig från mjölk och mjöl eftersom hon mådde så pass mycket bättre – men det är jobbigt utan intyg eftersom maten i skolan baseras på mycket mjöl och mjölk och att ta med sig matsäck, varje dag, ter sig omständigt och svårt.
I denna familj, liksom i den 20-åriga killens, med infantil autism, finns tydliga tecken på proteinintolerans hos en av föräldrarna.

Syskonparet med språkstörningar
Ena tjejen är i förskoleåldern och den andra går på lågstadiet. Båda gjorde en påtaglig förbättring vad gäller utvecklingen av språk, läsa och skriva i samband med anpassad kost med uteslutning av mjölk och mjöl.
Skoltjejen hade, under ett par års tid, haft kontakt med en logoped. Även logopeden blev uppmärksam på de positiva förändringarna! Syskonens förmåga till koncentration ökade och deras hyperaktivitet avtog.

Killen i lågstadiet som har diagnosen Infantil Autism
Mer spännande saker händer med killen i lågstadiet som har diagnosen Infantil Autism och som under sommaren fått mindre mjölk- och mjölprodukter, men inget Omega 3 – tillskott!
Jag hoppas jag kan återkomma till honom med en mamma som tidigare tänkt ”skall skolan aldrig börja snart – så jag får lite avlastning”. Den mamman tänkte denna sommar ”nej, vad synd att skolan redan börjar, vi som har det så mysigt!”. Mysig sommar hade hon med en kille som inte klagar över magont längre och som blivit mer vaken, medveten, om sig själv och sin omvärld!

Glöm inte vikten av Omega 3 som tillskott samt undanhållande av så mycket socker som möjligt, under tiden och efter, när Du/ni provar anpassad kost!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!

Högintressant information. Tack för de konkreta råden om tilläggskost och dosering (kalk, Omega-3 dubbeldos, mjöl/mjölkintolerans). Var kan jag få veta mera om hur jag gör för att få en peptidanalys i Norge?
Undrar,
Maria

Anonym sa...

Hmm... frågade nyss var jag kunde få mer info om peptidanalysen. Men då hade jag inte lusläst den nyaste texten. Tack för webbadressen till Norge.
Maria igen.

Unknown sa...

Hej Maria! Tack för Dina ord!Du får gärna höra av Dig OM Du får problem med att hitta ansvarig terapeut för peptidanalysen! MVH Neuropedagogen

Anonym sa...

Hejsan. Hoppas du finns kvar där fortfarande.
Jag hittade för 2.5 år sedan min Stora Kärlek. Och jag fick 3 underbara barn på köpet (då var dom 2,4 och 6 år gamla).
Jag minns att när jag började bo med dom, så gick det ca 3 liter mjölk/dag. Och då var det bara min sambo och barnen som drack. Barnen mest. Dom är väldigt hyperaktiva med ibland våldsamma agressionsutbrott och svåra koncentrationsstörningar. Dom är aldrig sjuka annars (ta i trä).
Bland det första som ändrades då jag kom in i bilden var att dom fick bara 1 glas mjölk till maten, fick dricka vatten mellan måltiderna, och inget vitt bröd mer (dom åt massor med vitt bröd).
Kan den överdrivna (i mitt tycke) mjölkkonsumtionen i tidig ålder ha gjort att dom blivit så vilda och oberäknerliga?
Vi kör nog uppfostran efter alla rekommendationer som finns och är envisa, men det biter inte. Dom "glömmer" bort. Dom blir som "höga" emellanåt efter måltider och godis. Glasartad blick och "flummiga"
Det blev långt, men jag har läst på om mjölkens verkan och har känt igen mkt av det jag läst.
Tacksam för svar (om du finns kvar på sidan :)
H/Roy

Unknown sa...

Kära H/Roy!
Det liksom "skriker" mjölk- och mjölintolerans och en direkt kostomläggning, för hela familjen, skulle kunna vara ett alternativ. Men man får räkna med återfall och att det tar tid vänja sig och komma in i ett nytt sätt att tänka om mat; tänk stenålderskost, mjölk- och mjöl kan ersättas med annat (läs på www.npif.no och www.varvei.no), tänk kinesisk, japans, indisk och thailändsk mat. Välj ut det som är enklast!

Ersätt alla mjölk och all ost. Dra ner radikalt på socker och andra smakförstärkare såsom glutamat m.m. Symptomen som era barn visar är att jämföra med barn som har allergi mot nötter eller har diabetes; håll dem borta från den mat de blir sjuka av. De kommer att lugna ner sig betydligt. Är man tillräckligt känslig så utvecklar man Autism (se filmsnutten "Ethan's recovery from autism" på You Tube). Är man mindre känslig så märks ju tillfrisknandet inte lika radikalt och man kan bli mindre motiverad att lägga om kost!

Köp boken "Den hemlige kocken" och efterföljaren "Äkta vara" av Mats-Rik Nilsson och de böcker jag rekommenderar här, i min blogg.

Glöm inte dubbel dagsdos med morEPA eller kallpressad linfröolja samt tarmbakterier och vitamineraler!

Lycka till!

Anonym sa...

Hejsan! Jag är 26år och fick för några månader sedan min diagnos ad/hd. Jag fick även som spädbarn bedömning av läkare att jag är laktos intolerant. Vad jag fattar det som så är det en intolerans av mjölken som de nämns om. Är det mjölksockret i sig eller mjölk över lag/proteinet? Funkar det att hålla sej till laktosfria produkter?
Finns det inga undersökningar om höjandet av dopamin hormonet med protein rik kost, för ad/hd?
Jag har väldigt ont av mina koncentrations svårigheter och läkare kommer snart insätta mej på den amfetamin liknande medicinen. Jag har en liten skräck för mediciner.
Tack på förhand
-BM

Unknown sa...

Kära anonym!
Jag ber om ursäkt men jag måste ha ställt in sidan på fel sätt för jag har inte fått något meddelade om att du gjort ett inlägg! Hoppas det har gått bra med medicineringen!?

Det finns inget som hindrar att man utför en livsstilsförändring genom att lägga om kosten och tar tag i den dagliga rörelseaktiviteten - tvärtom! Fördelen är att du då ger dig själv möjligheter till ett friskare liv och kan trappa ut din medicin!

En bra bok, som ger goda tips om HUR och VAD du skall äta under MINST tre, HELST sex månaders tid är Kärnfrisk familj!

Det finns inget att be för; bort med alla mjölk- och mjölprodukter samt skär ner radikalt på socker och andra smakförstärkare samt använd dig av kosttillskott som omega-3, tarmbakterier, kokosfett och vitaminer samt mineraler.

Hör gärna av dig och berätta hur det går!

Lycka till!

Hannah sa...

Hej. Min pojke är 4 år och har grav pråkstörning. Han var sitt första år komjölkprotein allergisk men fick också diagnosen multiallergisk mot alla ämnen som testades via patch test (även kontrollrutan var positiv). Detta deminterades sedan då han dels hade visat positivt på kontrollruntan men också att de upptäckte en allvarlig reflux som behandlades. Efter den behandlingen blev han mycket bättre och kunde börja med smak portioner och sedan vid ca 1½ testades även mjölk och detta gick bra. Innan ett år kunde han endast dricka neocate välling eftersom han då kräktes upp allt om det så var minsta lilla smula. Han började prata vid 1 års åldersa mamma, pappa titta, kom, där och sådant som är vanligt vid den åldern. Vid 1½ år slutade han plötsligt att prata och började istället öhhh:a. han är idag 4 år och har nu lärt sig 10 ord, han ljudar men kan inte koppla ihop det till ord. Är för övrigt en vanlig killesom har en "normal" utveckling men om man verkligen tittar så ser man vissa motoriska förseningar han har också små nyanser av autistiska/asperger drag. Till mina frågor.
Kan det var rimligt att misstänka protein intolerans, hur testar man detta. Han har läkare Mats cederlund på Näl och kommer att påbörja autismutredning 22 oktober. Är denna sjukdom/intolerans välkänd för läkare eller är detta väldigt ovanligt?
Visas en intolerans på blodprov/patchtest?Tacksam för svar. /En Hannah, en mamma som hoppas kunna hjälpa sin son

ps han har även förkylnings astma samt atopisk hud vilket medför eksem.

Unknown sa...

Hej Hannah,
de symptom du räknar upp (kräktes upp allt, grav språkstörning, vissa motoriska förseningar, ASD/autism/asperger-drag, astma, atopisk hued/eksem är symptom som mycket väl skulle kunna vara orsakade genom proteinintolerans mot mjöl-, mjöl- och sojaprodukter. Den läckande tarm som detta oftast bidrar till kan medföra stora brister på vitaminer och mineraler. Har din son dessutom någon gång varit utsatt för antibiotikabehandling kan det ha förvärrat balansen i hans tarmflora.
Allt sammantaget innebär att hans kropp utsatts för gifter (opioida peptider) och brister (tarmbakterier, omega-3, vitaminer, mineraler etc.)

Det bästa sättet att testa det på är att utesluta mjölk-, mjöl- och sojaprodukter till 100% samtidigt som man reducerar socker så långt som möjligt är ... Köp böckerna Kärnfrisk mat och Mat för barn och unga med autism och ADHD och följ dem så gott det går. Det finns enklare kosttillskott och svårare kosttillskott att följa - välj det som passar dig bäst.

Den dagliga och anpassade rörelseaktiviteten genom leken (mycket hopp, snurr, gung och tryck avvägd efter din sons speciella behov) forcerar den positiva utveckling som omläggning av kost tillsammans med kosttillskott oftast ger ;-) Bemötandet, genom förändring av kost och rörelse, förändrar balansen i barnets biokemi vilket oftast ger mycket positiv förändring av barnets beteenden eftersom basen för god förmåga känna in och automatisera rörelsen (språkets rörelse och fingrarnas små fina rörelser, finliret i mun och fingrar samt ögonmotorik) är en god balans i biokemin

Gå gärna in på www.npif.no, gå gärna med i den föreningen där du kan vara med i forum och gå på utbildning (Likemannakurser) samtidigt som du där hittar en länk till ganska så pålitlig provtagning av proteinintolerans eller inte.

Hur som står jag fast vid att det snabbaste och bästa resultatet får man genom att ta tag i kosten direkt - väntan på prover och provsvar är oftast lång. Får du svaret att han inte är intolerant är mitt tips ändå att fortsätta i minst sex månader för att ge honom möjligheter prova vad som händer med alla hans son. För mig låter det klart och tydligt som förgiftnings- och bristsymptom). Det är okey att du skriver till mig via e-post om du vill ha mer info.

Lycka till <3