Autism, schizofreni, psykos, fobier, hallucinationer, aspergers syndrom, tourettes syndrom, ADHD, depressiv, håglös, bipolär sjukdom eller ”bara” galna kosjukan!?
Varför jämför jag dessa ”neuropsykiatriska sjukdomar” med Galna kosjukan!? Om Galna kosjukan sades det en hel del saker. ”Sjukdomen kan uppstå spontant hos en individ, vilket är extremt ovanligt. När det hänt kan det dock spridas till andra individer på ett epidemiliknande sätt genom att vävnad från döda individer ingår i fodret, något som var vanligt innan BSE-epidemin gjorde klart hur farligt detta var. Sedan slutet av 80-talet råder förbud att utfodra nötkreatur med kött- eller benmjöl. Sjukdomen är en infektion som sätter sig på kreaturs centrala nervsystem, där cellerna successivt förlorar sin funktion.[1]” ”Galna ko-sjukan börjar så smått falla i glömska, men var en av 90-talets stora matskandaler. Den hade sin upprinnelse i att man malde ned döda djur och blandade i fodret, för att hålla kostnaderna nere.[2]”
Galna kosjukan pekar således mot att djuren fått sjukdomen på grund av att de ätit av proteiner som de inte har förmåga bryta ned och dessa proteiner kommer från andra djur! För mig pekar det åt samma håll för många av de neuropsykiatriska (adhd, autism, aspergers syndrom, tourettes syndrom etc.), psykiatriska (bipolär sjukdom, depression, psykos, schizofreni etc.) och en del av de neuromuskulära (HSMN etc.) sjukdomarna också! Vi äter av proteiner som våra kroppar inte har förmåga att bryta ned och det drabbar vårt nervsystem. Barn och unga drabbas värst för deras små kroppar är känsligare, under uppväxt, samtidigt som de har utsatts ”hundra gånger värre” än oss eftersom vi inte till närmelsevis hade den mängden av denna processade mat då vi växte upp!
Proteinintolerans och allergi mot proteiner i våra mjölk-, mjöl- och sojaprodukter torde, enligt vad jag erfar, vara en av de största bovarna till att våra barns och ungdomars nervsystem, och därmed även området känsel, drabbas så hårt så att deras fysiska och psykiska beteenden leder till att de inte kan göra som andra barn gör i livets dagliga aktiviteter och relationer!
Symptomen på denna intolerans blir, tillsammans med de symptom som andra gifter och brister som våra barn i dag utsätts för[3], tolkade som beteenden som vi bör sätta namn på i form av diagnoser. Men är det rätt diagnos? Borde inte diagnosen vara PI, proteinintolerans OM barnet blir friskare efter tre veckor med en anpassad kost?
Livslång medicinering eller möjligheter till friskare barn inom loppet av några veckor!?
När våra barn och unga med beteendeavvikelser väl fått en diagnos så har de rätt till en livslång medicinering. Men var finns deras rätt att prova, om de symptom de uppbär, ”bara” utvecklats ur en proteinintolerans eller en sockeröverkänslighet alternativt av en brist på omega-3!? Något som de inom loppet av några veckor till några månader - med hjälp av anpassad kost och kosttillskott - själva kan känna in om de mår bättre samtidigt som deras omgivning kan hjälpa dem se och observera om deras beteenden börjat normaliseras!?
Min beprövade erfarenhet, som bland annat baseras på mitt arbete med barn och unga i behov av speciellt behov av bemötande, men även av andras beprövade erfarenheter, studier och forskning, säger mig att minst 70-80% av dessa barn och ungdomar har möjligheter bli friskare genom en livsstilsförändring som kan ske genom den dagliga kosten och rörelsen i kombination med närmiljöns förändrade medvetenhet efter att ha fått information om individens dolda funktionshinder och dess troliga orsaker.
Diagnoskriterier enligt DSM-IV
Eftersom alla diagnoskriterier, enligt DSM-IV (kriterierna är hämtade från bl.a. Neuronätet, EU’s medicinska experter och svar på diagnoskriterier för ADHD och Wikipedia), även skulle kunna vara troliga orsaker till en eller flera störningar inom området känsel, är det av yttersta vikt att bedöma individens över- eller underkänslighet för stimuli via de olika känselområdena INNAN man sätter diagnos.
Vi har att lära;
Vi har att lära;
- att bland annat proteinintolerans, sockeröverkänslighet och brist på omega-3 kan störa området känsel
- att störningar inom området känsel utvecklar beteendeavvikelser som leder till symptom som vi vill sätta diagnosnamn på - men HUR sätter vi diagnosen!?
- att bedöma känselstörningar är minst lika viktigt som att bedöma syn- och hörselstörningar för att undvika utanförskap och för att undvika att individen utvecklar avvikande beteenden som kan tolkas, och därmed diagnostiseras som neuropsykiatriska eller psykiatriska problem!
[1] Källa: Wikipedia
[2] Källa: Expressen, 19 juni 2009 av Stellan Löfving som driver nyhetstjänsten www.foodwire.com och bloggen www.salt.se
[3] Gifter och brister såsom socker och andra smakförstärkare, bisfenoler, bekämpningsmedel, brist på omega-3, vitaminer, mineraler etc.
