Diagnos för vem - skolan eller eleven?

Individuellt anpassade läs-, skriv- och matematikhjälpmedel etc. skall vara lika självklart som individuellt anpassade glasögon eller hörapparat - när störningar inom respektive område påvisats.

Som inlägg, tankar, runt Jennys blogg, följ länken, vill jag lägga in några tankar, påståenden och funderingar;

http://lrbloggar.se/jenny/2010/11/07/diagnos-for-vem-%E2%80%93-skolan-eller-eleven/

Ett fönster mot skolvärlden från en terapeut inom sjukhusvärlden.

I senaste numret av tidningen !attention, nr 5/2010, sid 4, vars medlemmar representerar en stor del av befolkningen som omges av läs- och skriv- samt koncentrations svårigheter, hyperaktivitet mm. kan jag läsa "Skolor får bakläxa" vilket jag finner beklagligt eftersom de flesta pedagoger och assistenter sliter sina hår för att göra allt för att möta elevens speciella behov MEN så länge sjukvården blundar kommer det att vara så OM inte lärarna skall lära sig ett stycke till, ett stycke om sjukvård som fallit bort.

För det borde väl rimligen vara så att individuellt anpassade läs-, skriv- och räknehjälpmedel etc. skall vara lika självklart som individuellt anpassade glasögon eller hörapparat - när störningar inom respektive område påvisats.

SYN

Diagnos vid störning inom området syn leder till att ansvarig bedömare/terapeut informerar om lämpligt bemötande vad gäller placering i klassrummet, ljus etc. samtidigt som individuellt anpassad kompensation i form av linser/glasögon etc. provas ut i kombination med information om det dolda funktionshindret.

HÖRSEL

Diagnos vid störningar inom området hörsel leder till att ansvarig bedömare/terapeut informerar om lämpligt bemötande vad gäller placering i klassrummet, isolering/dämpning etc. samtidigt som individuellt anpassad kompensation i form av hörselapparat/ljudslinga etc. provas ut i kombination med information om det dolda funktionshindret.

KÄNSEL

Diagnos vid störningar inom området känsel (de områden som vi känner in oss själva, vår egna rörelse och vår omvärld med, berörings-, balans- samt led- och muskelsinnet, benämns med ett finare ord som Human Haptisk Perception – de områden som vi är beroende av för att få en god kvalitet på våra rörelser såsom vid exempelvis sug-, ät-, gymnastik-, läs- och skrivrörelsen, även av betydelse för minnesfunktion, koncentration etc.) leder i dag till att det INTE finns några ansvariga bedömare/terapeuter som informerar om lämpligt bemötande vad gäller placering i klassrummet, i kön, anpassad gymnastik, mer tid etc. samtidigt som individuellt anpassad kompensation i form av skriv-, ljudåtergivnings-, tids- och rums-hjälpmedel etc. INTE provas ut och INGEN information om barnets dolda funktionshinder i form av störning inom området känsel ges till varken föräldrar eller lärare.

Nu kan jag bara ställa mig frågan OM det är meningen att ni lärare, i stället för de terapeuter som borde ta ansvar för detta område (arbetsterapeut, logoped, sjukgymnast), nu skall utbilda er inom området känsel så ni kan lära er bedöma detta område för att, utifrån utförd bedömning, kunna möta elevens speciella behov av stimulering och kompensation allt för att ge eleven möjligheter att känna ”jag kan – fast så här i stället – jag duger!” – en känsla som gynnar elevens positiva utveckling samtidigt som kompensation och stimulering värnar om elevens ökade livskvalitet, eftersom både det fysiska och psykiska beteendet påverkas positivt!?

Egentligen är det inte ett dugg konstigare att förstå än att ett par glasögon och lite mer ljus kan få en elev, med störning inom området syn, att växa i sitt självförtroende och känna mer tillhörighet!

DIAGNOS KÄNSELSTÖRNING eller BETEENDEAVVIKELSER

Diagnos störning inom området känsel leder till olika beteendeavvikelser beroende av störningens intensitet och utbredning. Störningarna kan lätt leda till förväxling med neuropsykiatriska och psykiatriska funktionshinder.

Personligen anser jag att sjukvården, likt de gjort med området syn och hörsel, måste ta sitt ansvar även över området känsel och på ett så tidigt stadium som möjligt ”mota Olle i grind” och överlämna information till föräldrar och skola som, i samverkan, kan bädda för ett bemötande som är anpassat till individens speciella behov av kompensation och stimulering - allt för en ökad livskvalitet och ett bättre mående där ledstjärnan tillhörighet lyser över elevens välmående!

Vad anser ni pedagoger och assistenter - får ni tillräckligt om information när det gäller störningar inom området känsel?