söndag 19 april 2009

Koncentrationssvårigheter - skolans respektive sjukvårdens ansvar

Jag läste i dag, i gårdagens nummer av ttela, i Debatt och ledare samt i Lotta Bruérs artikel om "14-årig elev portad från lektioner", där jag fastnar jag för meningarna "Slinker en sådan elev (problemelev) innanför friskolans dörrar, får man förmoda att det betraktas som ett olycksfall i arbetet." och "Socialtjänsten utreder... Men utbildningen är skolans ansvar."

Anledning till att jag reagerar är att jag arbetat med barn och ungdomar med speciella behov sedan 1979, och att jag själv varit ett barn med speciellt behov. Jag har arbetat inom området barn med speciella behov, i sjukvården, sedan 1985. Mina reaktioner, på artiklar som handlar om barn med speciella behov, är oftast stark. Jag skulle vilja bemöta Lottas artikel såsom följer;

Pusselbit som saknas inom sjukvården blir skolans arbetsbörda
Ja visst är utbildning skolans uppgift. Men att utreda om barnet har en störning inom området syn, hörsel eller känsel lär vara sjukvårdens uppgift.
Redan på BVC (barnavårdscentralen) och inom SHV (skolhälsovården) bedömer man barnets förmåga att tolka stimuli via syn och hörsel.
En pusselbit, av betydelse för barnets utveckling av beteendet, som sjukvården dock tycks bortse från, är området känsel, Human Haptisk Perception.
Känsel står för vår förmåga att känna in stimuli via berörings-, balans- samt led- och muskelsinne men även stimuli via ljud, ljus, lukt och smak är något som vi känner in.

Känsel utvecklar basala beteenden
Känseln utvecklar det basala beteendet och, om en störning finns inom området, utvecklas avvikande beteenden.

Koncentrationssvårigheter
Känseln är, liksom syn och hörsel, basal för att individen skall kunna koncentrera sig på sin uppgift. Har man, som den gosse man berättar om i artikeln, svårigheter med att koncentrera sig, beror det med största sannolikhet på en störning inom området känsel. Jag utgår då från att en grundlig utredning av syn och hörsel är utförd.
Möjligen kan både föräldrars och skolas bemötande påverka gossens förmåga till koncentration men OM de inte får information om HUR de kan hjälpa gossebarnet, så kan det vara svårt hjälpa honom utveckla en ökad förmåga till koncentration.

Utredning av basalt beteende
Störningar inom området känsel kan, liksom syn och hörsel, behandlas och bemötas utifrån individens speciella behov. Störningar inom området känsel utreds med hjälp av en grundlig bedömning.

Kompensation och stimulering ger möjligheter till positivare utveckling
Känselstörningar kan behandlas med individuellt anpassad kompensation och stimulering. Kompensation och stimulering ger barnet möjligheter känna "jag kan - fast så här i stället - jag duger!" (jämför med galsögon, hörapparat, sitta nära, få mer tid på sig etc.).

Kompensation och stimulering ger individen möjligheter till en positivare utveckling samtidigt som förklaringen runt barnets känselstörning ger föräldrar, pedagoger och assistenter förståelse för HUR de skall möta barnet.

Förbisedd utredning kan leda utanförskap
Kompensation och stimulering är förebyggande åtgärder som bör sättas in på ett så tidigt stadium som möjligt.

Om utredning av området känsel förbises kan individen således utveckla avvikande beteeenden som gör att individen hamnar i mer eller mindre utanförskap. Trots påtryckningar har sjukvården ännu inte visat något intresse av att bedöma området känsel.

Många elever slinker således genom sjukvårdens portar utan att grundorsaken till barnets avvikande beteende utretts ordentligt. Detta tycks, än så länge, inte "betraktas som ett olycksfall i arbetet", vilket jag anser att det borde ses som, eftersom området känsel, torde vara sjukvårdens ansvar.

Ansvarsområde som tillhör sjukvården läggs på skolan
Följden blir således att skolan får ta ansvar för en pusselbit som de inte är utbildade inom, nämligen området känsel. Hur skulle det se ut om sjukvården även föste över utredning av beteendeavvikelser som utvecklas av syn och hörselstörningar, på skolan!? Hur många elever med koncentrationssvårigheter och utanförskap skulle då, till slut, hamna inom socialtjänst och psykiatri?

Den bortglömda pusselbiten inom sjukvården kostar samhället enorma pengar
Vad kostar denna "bortglömda pusselbiten känsel" samhället i andra änden!? Utanförskapet kostar samhället miljarder, om man får tro den nationalekonom som uttalade sig i tidningen Attention i december 2008.

Inga kommentarer: